BERLIOZ - SYMPHONIE FANTASTIQUE

Jag påstår att "Symphonie Fantastique" (1830) av Hector Berlioz är världens första psykedeliska musik. Jo faktiskt. Hela symfonin utgår från ett opiumrus och dess hallucinationer. Det är programídén.

Ett rus fixerat vid en olycklig kärlekshistoria. Första satsen  "Drömmar, lidande" (tidstypiskt högromantikens epok). Därefter febrig dansbalsfantasi, naturscen med kusliga undertoner, hetsig krigsmarsch på väg till avrättning och sjuklig mardröm med tjutande häxor en valborgsnatt.

Allt är storhetsvansinnigt skapat för en jätteorkester utifrån ett stort ego. Men samtidigt så enastående formsäkert, vackert, brutalt mäktigt och lynnigt temperamentsfullt. Den franska februarirevolutionen 1830 ekar i bakgrunden.

"Symphonie Fantastique" är ett mästerverk och de stora dirigenternas och orkestrarnas slagnummer. En programsymfoni som tillhör mina absoluta favoritklassiker. Som bäst framförd t.ex. av brittiske  maestron Thomas Beecham och ORTF (franska radions symfoniorkester) i en inspelning från 1958 (här EMI CD 1987).

Betyg: *****