THE WATERBOYS - FISHERMAN'S BLUES

Åren runt 1988 var folkrocken stark och i synnerhet med en touch of Irland. Van Morrison gjorde några av sina bästa skivor, U2 var kungar. Runt omkring fanns också punkiga folkslyngelbandet The Pogues med sina roliga dragspelsrykare i snabbt tempo. Där fanns allvarsamma Sinéad O'Connor, spelglada Hothouse Flowers.

Och där fanns inte minst det romantiska folkrockbandet The Waterboys. Ursprungligen skottar men vid denna tid stationerade på Irland. Anförda av rockpoeten Mike Scott som sjöng sina ljusa, färgrika, innerliga sånger och spelade mandolin. På "Fisherman's Blues" (Ensign 1988) tar de steget fullt ut med en palett av fioler, folkmusikslingor, en melodisk innerlighet och ett energiskt driv.

Skivan är gruppens mest kända, och ändå inte lika bra som den följande, "Room to Roam" (1990). För den skivan är en klar källbäck av ren lycka, en skiva att ta med sig på en öde ö. Men på "Fisherman's Blues" är man på god väg dit.