KONSTUTSTÄLLNINGAR

Vintern har hittills bjudit fantastiska möjligheter att se stor konst i Stockholm. Mest unik och minnesvärd den välmatade "Peredvizjniki - Banbrytare i ryskt måleri" på Nationalmuseum. Den ryska realismen under sent 1800-tal var en skarp reaktion mot tsarväldets påbjudna mytologimålande. Istället målade Ilja Repin (1844-1930) och andra i opinion vardagliga motiv där bönder, pråmdragare, kringresande, soldater på väg till fronten etc, lyftes fram i klassiska kompositioner som gav nerv och liv åt berättelserna.

Att studera Ilja Repins "Pråmdragare vid Volga" (bilden) är som att se HD-TV. Då menar jag att personerna inte bara är en anonym massa ("folket") utan att varje enskilt ansikte lyfts fram. Arbetarna är enskilda individer med egen färg och karaktär. Det är gripande. Detta ryska för-revolutionära måleri har länge varit omtyckt i Ryssland - men nästan okänt i Väst. Samlingen är också generöst utlånad från St Petersburg och Moskva.



På Moderna Museet kunde man samtidigt se en djärvt men sällsynt lyckat ihopsatt trio av impressionister - före och efter impressionismen, så att säga. Brittiske William Turner (1775-1851), vars tidiga romantiska landskapsmålningar upplöstes mot abstrakta fartyg och ånglok i dimma och dis (bilden hans "Begravning till havs", 1842) och förebådade franska impressionismen. Självaste franske mästaren Claude Monet (1840-1926), här mest representerad med sina många näckrosmålningar, och den nutida amerikanen Cy Twombly (1928-2011). Ny för mig och skönt dekorativ med sina sparsamt exploderande roskaskader.

Båda dessa utställningar publikmagneter så man höll på att storkna. Metervis köer i vinterkylan till båda. Synd att klaga på kulturintresset. Samtidigt på Fotografiska som aldrig sparar på pr-krutet: Holländske rockfotografen Anton Corbijn. Inte hans mest intressanta verk denna gången, men heller aldrig ointressant. Här får man se porträtt av Mick Jagger som tant (?) tidigt 70-tal.

Återstår att se: Märklige 1800-talsmålaren Carl Fredrik Hill (1849-1912) i övergripande samling på Valdemarsudde. Och där kommer senare i vår en av mina favoriter: Blåmålaren, sekelskiftesdepparen och homoerotikern Eugéne Jansson (1862-1915), annars mest sedd permanent på Thielska Galleriet. Men denna större utställning på Valdemarsudde något att se fram emot.