ÅRET 2005

Paul McCartney gjorde sin bästa skiva på...jag vet inte hur länge. På "Chaos and creation in the backyard" (EMI) är en nedtonad, lågmäld och stark personlig McCartney vi möter. Tonen är sorgsen, grådyster som omslaget.

Det är välkommet. Pålle har annars ibland lite FÖR lätt att trolla fram evergreens och poplåtar med vänster hand utan motstånd. Alltid musikaliskt men inte alltid berörande. Men på lågmälda "Chaos" gör det ont. Och är smärtsamt vackert. "How kind of you". Han spelar de flesta instrument själv. Bl a en murrig tramporgel. Att något så avskalat kan vara så bra!

Och så unga, brittiska bandet The Magic Numbers, med deras självbetitlade debutalbum (Capitol 2005). Så här låter 2000-talet. Så långt från tidigare generationers punk och grunge. Det här är unga generationen 2000-tal. Behagligt melodius, mjukt doftande folkrock med skägg. De (killarna) i bandet ser ut som forna Grateful Dead. Men de låter lika romantiska som en gång Donovan, The Mamas & The Papas eller Crosby, Stills & Nash.

Med små rörelser, finurligt ihopvävd stämsång, melodika och odistat klingande gitarr gör de den mest bedårande, intelligenta nyfolkpop som träffar hjärteroten direkt. De är musikaliskt besläktade med svenska The Concretes.