COCO & IGOR - STRAVINSKIJS "VÅROFFER" I PARIS 1913

Vi gick på julbio och såg "Coco & Igor". Filmen om Coco Chanel och Igor Stravinskij i regi av Jan Kounen (Eurowide Film Production långfilm 2009). I huvudrollerna franska Anna Mouglalis som Chanel och danske Mads Mikkelsen någorlunda porträttlik som Stravinskij.

Filmen var visuellt bildskön men rätt livlös. Trots raffinerade, svart/vita designmönster i Chanels slott. Trots mycket sex och naket. Men, som flera har påpekat; hur kan ett triangeldrama och ett möte mellan två så dynamiskt kreativa människor skildras så livlöst? En bra detalj i filmen är språket. Här är dialogerna (autentiskt) på franska respektive ryska (i Stravinskijs familj etc). Man undrar: Behärskar Mikkelsen både franska och ryska? Eller är det bara ovanligt väl dubbat?


Och så till saken. Om filmen "Coco & Igor" är något tam som helhet så gör det inget. För den har ett annat MYCKET stort värde. Hela inledningspartiet skildrar en verklig historisk händelse: Urpremiären på Stravinskijs "Våroffer" på Theatre Champs Elysée i Paris våren 1913.

Den skandalomsusade, tumultartade urpremiären när Stravinskijs råa, brutala musik och Djagilevs djärva balettkoreografi skrämde slaget på den konservativa, franska konsertpubliken. Bu-ropen haglade från början, tumult utbröt. Ljuset tändes och släcktes i försök att lugna publiken. Djagilev fick skrika taktsiffror till dansarna som knappt hörde musiken från 80-mannaorkestern genom publikens buanden och visslingar. Polis tillkallades. Och Stravinskij själv satt förkrossad, bedrövad. Så djärv var hans modernistiska musik. Och så starka var spänningarna i tiden.

Detta är en så mytomspunnen händelse. Jag har läst om den. Jag har hört Stravinskij berätta beskrivande om den (finns på skiva). Och äntligen har en filmregissör fått anledning att skildra händelsen. Med stor orkester och balett och inspelad på plats, Champs Elysée-teatern. Det är lysande iscensatt och det finns en sådan laddning i händelsen. Filmen är utan tvekan värd att se bara för dessa inledande 30 minuter.

Bild: Igor Stravinskij: "Le Sacre du Printemps" : Strawinsky conducts Strawinsky" (CBS LP 1960). Där han också berättar om händelsen ("Apropos of Le Sacre").