MIKAEL WIEHE PÅ NALEN 3/4

Såg Mikael Wiehe live på Nalen i en behagligt avskalad konsert. I trio med Christer Karlsson och Johan Lindström på gitarrer, piano, bongos och inte mycket mer. Sånger från "Sånger från en inställd skilsmässa", hans nya och mycket personligt utlämnande album som handlar om just vad titeln säger. Och ett välvalt urval ur Wiehes flera decennier långa katalog. Så inledde trion t.ex. med "Måndåren" från Hoola Bandoola Bands allra första LP från 1971.

Jag gillar Wiehe när han är avskalat personlig ("Nu ger hon sej iväg" från nya skilsmässoeposet). Och jag gillar Wiehe när han är förbannad. Som i "Ni som tjänar på krig" (Dylans "Masters of war"). Där är en riktigt förbannad Wiehe tolkar en ung, arg Bob Dylan i bådas förakt för vapenindustrins blodiga vinstbegär.

Men jag kan också ha väldigt svårt för den sentimentale Wiehe. Som i "Mitt hjärtas fågel" och andra fågellåtar. Däremot älskar jag hans prator. Inte många kan formulera mellanprat som Mikael Wiehe. På nästan teatraliskt lång--sam skåns--ka levererar han fyndiga, skarpa, humoristiska och självironiska påannonser som är njutbara i sig. Och efter en släng till finanskrisen sjunger han Peps gamla "Falsk matematik" och får den övertydligt aktuell i dessa dagar av bonusavtal och AMF-skandaler.

Tidigare samma dag, fredagen 3/4, hade jag också sett en skymt av en helt annan konsert: Titiyo live i Radiohusets Studio 4. Andra referenser, men lika behagligt avskalat. Titiyo med en trio av piano, cello och trumpet (Goran Kajfes!). Sånger från hennes nya album "Hidden" (2008). Några flyktiga minuter under en lunchrast, med förnimmelse av något musikaliskt stort.

(Bild: Omslag: "En sång till modet", EMI 2000)