JOHN LENNON SOM POLITISK REBELL

Såg på SVT en amerikanskproducerad dokumentär kallad "USA mot John Lennon" (SVT1 13 april). Egentligen såg jag reprisen idag, 18 april, efter tips från Johan. Och det var en himla tur det. När den låg i tablån först på måndagen brydde jag mig inte. Tvättstugan fick gå före. Det har gjorts så många dokumentärer om John Lennon och Beatles, ofta med ungefär samma arkivmaterial och med få nya infallsvinklar. Jag har en gång haft min intensiva Lennon-period (strax efter mordet) då jag tröskade allt fram och tillbaka så det nästan blev för mycket.

Men det här var någonting annorlunda. Det unika med "USA mot John Lennon" från 2006 var att den verkligen hittat ett eget fokus och höll hela långfilmslånga storyn och arkivmaterialet i ett grepp som fångade intresset från första stund. Och greppet?: John Lennon som politisk rebell. Nä, det låter inte särskilt unikt. Snarare som äänu en programidéklyscha.

Men allt hänger på utförandet. Filmskaparna - som jag inte vet något om - skruvade från början in laddningen, allvaret i tidsandan: Vietnamkriget, krigsprotesterna, Nixon, FBI, Chicago-konventet 1968, Kent State University 1970. Analyser som verkligen hade något att berätta, och Lennons roll mitt i kaoset. Man lyckades visa att t.o.m. Johns & Yokos ofta förlöjligade bed-in på Amsterdam Hilton 1969 verkligen VAR en politisk handling.

Sällan har John Lennon kommit så bra till sin rätt som här. Musiken fanns förstås med även om fokus låg på protesten. Yoko Ono och många andra intervjuades i nutid, liksom rebellikonen Angela Davis (glädjande att se igen!). Och analysen vek inte heller undan för komplikationerna. Svarta Panter-ledaren Bobby Seales och andra fundamentalister drog nytta av samröret med den stundtals naive Lennon, som fortsatte prata fred medan en del extremister viftade med vapen i bakfickan.

Men berättelsen i "USA mot John Lennon" var omtumlande och känslostark. Även det tragiska slutet, vansinnesmordet av en psykopatisk stalker 1980, skildrades utan sentimental filter. Bara naket rakt. Och därför desto mer outhärdligt hemskt.

Samma dag - idag lördag alltså, är det Skivans dag. Åkte till fullsatt Pet Sounds Records på Söder där Fatboy spelade svängig rockabilly live, bland flera andra band. Kunde inte låta bli att dagen till ära köpa "John Lennon Plastic Ono Band" (Apple 1970, bilden). Lennons starkaste album.