Har varit bortrest och mycket har hänt. Först nu kan jag skriva något om Ingmar Bergman. På Malmö Central får jag i hasten syn på löpsedeln "Ingmar Bergman död". Alla runor och minnesbilagor säkert förberedda sedan länge och överlag välgjorda.

Verklistorna, personligheten (jätten), kvinnorna, skandalerna, tungsinnet, utposten på Fårö. Alla nämner "Fanny och Alexander" (1982) som favorit. Och visst, där blev Bergman folklig, efter att han blivit betraktad med surmulen skepsis under den politiskt laddade 70-talet.

Själv återvänder jag gärna till svartvita 50-talsalster som roadmovien "Smultronstället" (1957) och kvicka, cyniska komedin "En lektion i kärlek" (1954), med Eva Dahlbeck och min absolute favoritskådespelare Gunnar Björnstrand som det kärleksgnabbande paret.