Såg Peps Blodsband live på Mosebacke Etablissemang igår. Solen bröt fram genom molnen, och det var knökfyllt med folk på terrassen. Alldeles för mycket. Hur kan Mosebacke ta in så packat? Säkert över bristningsgränsen.

Och Linkin' Louisiana Peps skymtades någonstans där framme i vimlet. Mycket blues, en hel del från skivan "Rotblos" (bilden, Sonet 1997). Bland annat "Främlingsblues" (efter Elmore James) som var bra. Varvat med jam och några givna Peps-hits; "Hög standard", "Hyreskasern", "Falsk matematik" (som reggae) och fina visan "Låftamannen". Eftersom solen sken just då var det klart att "Oh boy!" kom med på ett hörn.

Men ändå ville det sig inte riktigt. Peps är ju alltid proffsig och säker som live-artist. Men denna gång kändes det som även han gick på rutin. Och aaaalldeles för lång paus. Bandet var väl OK, men.... kan inte komma ifrån - Bosse? Var var Bosse? Saknade gamle Bosse Skoglund som är Sveriges säkraste trumslagare. Jo, jag vet, Skogis har fyllt 70 år och får väl dra sig tillbaka med den äran. Men det är också slående (!!) hur mycket det magnetiska samspelet mellan Peps och Skogis har betytt för gunget i pågen Perssons musik.