Verkligen kul med Polarpristagaren Steve Reich som är högaktuell i Stockholm just nu. Inte för att jag kan påstå att jag lyssnat mycket eller ofta till Steve Reich. Men STILEN är igenkännbar och mycket speciell. Amerikansk minimalism av amerikanskt snitt, sådan den komponeras av Reich, Philip Glass och Terry Riley. Magiskt monoton, repetitiv lego-musik, suggestiv på ett tidlöst, österländskt vis. Våra egna slagverkare i Kroumata har burit fram Steve Reichs musik väldigt bra, t.ex. i "Drumming" från 1971.

I gympasalen i morse stod radion på med någon plågsam reklamkanal. Blev sur när de flabbiga programledarna gjorde sig lustiga över att Polarpriset idag utdelas till "två okända storheter". Puckon, tala för er själva!