SLAGVERK!
Visst är det bra med schlagers och poplåtar och Bob Dylan. Men jag har också ett inre rum som heter AVANTGARDE. Där är plats för sträva klanger, dissonanser och bullrande pukor. Rummet är till stor del möblerat med slagverk. Det ser spacat, nästan industriellt ut.

Frank Zappa är en självklar övervakare där. Men även äldre gentlemen som Edgar Varèse, Karl-Birger Blomdahl, Yannis Xenakis och Pierre Boulez.

Här finns ensembler som Les Percussions de Strasbourg (stora bilden) och våra svenska Kroumata. Ingenting - säger INGENTING - är så häftigt som en slagverksensemble in action.

Nyligen spelade Niklas Brommare solo i uruppförandet av Anders Hillborg, Konsert för slagverk och orkester i Berwaldhallen. Fräckt, festligt, respektlöst med lir på marimba, cykeltutor, småpukor, vinylskivspelare, gonggongs etc.


Och så sköna Darius Milhaud, "Konsert för slagverk och liten orkester" från 1930. Hörde två inspelningar. En med skotska Evelyn Glennie, hon som är döv (!) och virtuos slagverkare samtidigt. Hon gör en frenetisk tolkning på sin CD "Rebounds" (RCA 1992). Finländske slagverkaren Rainer Kuisma gör en stramare tolkning på sin "Virtuoso percussion music" (BIS 1979). Båda har sina kvaliteter.


Själv hörde jag Milhauds färgstarka slagverkskonsert tidigt 70-tal på Helsingborgs Konserthus, när min fine, inspirerande trumlärare Sune Pålsson var solist med Helsingborgs Symfoniorkester. Det var kombinationen av Sune ("Pålle") och Zappa som tände min livslånga passion för slagverk.