Kommer ni ihåg den här? Egenartade trubaduren Bernt Stafs debut-LP "När dimman lättar" (Metronome, 1970). Bernt Staf var helt osannolik som vissångare. Med en sträv, gäll, onyanserad röst sjöng han allt annat än vackert. Men han gjorde sina egna visor bättre än någon annan. "När dimman lättar" är en svensk klassiker. Mest känd för "Familjelycka" ("nu har jag gjort en melodi som vi kan sjunga / den passar lika bra för snälla som för dumma...")

Skivan är full av naturlyrik ("Höststämning", "Kalla stjärnor blinka") och den poetiskt kryptiska "Hovmästarsoppa", som vittrar revolution och dessutom måste vara den första, svenska funk-låten. "En nattdröm, del 1-2" är en hallucinatorisk, berusad dröm av erotik och natur, besläktad med Gustaf Frödings "En morgondröm".

Bernt Stafs fina debut-LP är en del i en fantastisk våg av svensk vispop från åren kring 1970. Pugh Rogefeldt, Cornelis, Mikael Ramel, John Holm, Fred Åkerström m.fl. Alla utom Ramel producerades av Anders Burman för Metronome.

Efter "När dimman lättar" gick Bernt Staf en baklänges utveckling. Som progg-agitator blev han tröttsam och plakatpolitisk. Men hans debut-LP är som en orubblig juvel. Av sensuell naturlyrik, fina melodier och en sträv, oslipad röst som slänger och slirar. Gjord av en udda, okänd yngling som var ett av Anders Burmans fynd. Nu är Bernt Staf tyvärr borta.