SCHUBERTS OFULLBORDADE

Herbert von Karajan dirigerar Berliner Philharmonikerna i Franz Schuberts Symfoni nr 8, h-moll, "den ofullbordade" (1822) och Felix Mendelssohns Symfoni nr 4, A-dur, "den italienska" (1833).

Präktigt idyllisk Biedermeiermusik från romantikens blomning. Men Schuberts korta symfoni har en vacker dramatik och ett känslomässigt djup som är oemotståndligt. Mendelssohn är inte min favorit, men hans italienska symfoni är ljus och oklanderlig.

Karajan var som bäst i denna naturlyriska musikepok, och med Berlinerfilharmonikerna på DG var han en institution. En i dubbel mening klassisk skiva. (Deutsche Grammophone, här troligen omslag från LP-version 1982).

Betyg: ***