BEETHOVENS FEMMA & SEXA

Det här var porten, min öppning in i den klassiska musiken. Jag var 16 år, blyg tonåring och musikalisk sökare. Testade mig fram via olika avancerade rockgrupper. När min mor köpte en LP med Beethovens 5:a slog den knockout på mig. Här fanns all den dramatik, brutalitet, det djup och den skönhet som jag sökte.

Beethovens "Ödessymfoni", nr 5 i c-moll (1808). Många får tycka att den är sönderspelad. Det får stå för dem. Den är förmodligen världens mest kända symfoni. Så klar, så vinnande i sin förtvivlade kamp. Och ingen kan tolka den så bra som Herbert von Karajan med Berliner Philhamonikerna. Inspelad på Deutsche Grammophone 1962.

"Pastoralsymfonin", nr 6 i F-dur (också från 1808) är kontrasten. Lycklig, harmonisk, stärkande. Också den en fullträff, om än lite gäspig i de långsamma satserna. Inspelad på DG samma år, när Karajan klämde alla nio Beethoven-symfonierna i ett svep. Här i lyckosam kombination på en av många CD-utgåvor (Deutsche Grammophone).

Betyg: *****