THE BEATLES IN STEREO

Yesss! Splendid förstås! Har lyssnat igenom hela boxen nu, sedan julafton. "The Beatles in Stereo" (EMI 16 CD + 1 DVD). Det är storartat och det är snyggt förpackat i en Apple-box med alla originalalbum med bra illustrationer och nördig information. Därtill samlingsdubbel-CD:n "Past Masters", som täcker upp singelspår som inte fanns på LP-albumen och lite annat. Allt som allt alltså, The Beatles Complete.

Så fick jag t.ex. chans att återupptäcka "Let it be" (Apple 1970). Den Beatles-Lp som jag alltid ansett minst intressant. Efter den briljanta finalen med "Abbey Road" (1969) kom så "Let it be" som ett ihophafsat, ofärdigt bråte. Den enda Beatles-skiva som inte var till fullo producerad av George Martins känsliga öron och finess för just helhet. Istället - få låtar, kort speltid, ingen Ringo-sång. Även estetiskt splittrad. Beatles idé med "Let it be" var att göra en enkel rock-LP, utan en massa pålägg och sofistikerade färgsättningar. Men denna strävan efter enkelhet bryts av Phil Spectors överlastade arrangemang på några låtar ("Across the universe" och "The long and winding road"). Det fungerar inte heller någon medveten kontrast.

Nåväl. Slutsats: Nu lyssnar jag på "Let it be" igen. Och, jodå, den är ju för fasen riktigt bra! Men kan gärna kompletteras med alternativ-utgåvan "Let it be...Naked version" (Pauls albumförslag, inspelad 1969 men utgiven på EMI 2003).


Så var det nya boxen då. Alla Beatles-skivor remastrade. Hur låter det? Jo, jag vet inte om jag är helt dum, men jag hör faktiskt ingen större skillnad !!!! Överbevisa mig gärna.

Möjligen lite mer framskjuten bas. Lite vassare sound med starkare utstyrning. Det kan hända. Men - det jag hade hoppats på var en mera balanserad stereobild. Det tycks man inte ha brytt sig om att göra något åt, när man nu hade unika chansen. Ska man kanske skylla sig själv att man köpte Stereo-boxen? När mera ortodoxa fantaster förespråkar "The Beatles in Mono" (den parallellt utgivna boxen) som den riktiga och sanna?

Tja. På tidiga "Please, please me" och "With The Beatles" (båda 1963) är ljudet hopplöst uppdelat. Sång i ena kanalen, resten i andra. Det är irriterande men det kan jag ta med tanke på att det var de första, med primitiv teknik.


Sorgebarnet är däremot "Rubber Soul" (Parlophone 1965). Underbara låtar och världens snyggaste skivomslag. Men stereomixen är hopplös. Irriterande och tyvärr störande. "Help!", som kom före, låter ju bättre! Besynnerligt nog kan man läsa att den mixen som finns här inte är original utan härrör från första stereo-utgåvan 1987 !!! Vad är det för jönseri? Alltså får vi fortsätta vänta på en bra, rimlig, modern mixning av milstolpen "Rubber soul".

Nåja. Det var lite anmärkningar i marginalen. Allt som allt är det ändå storartat att ha allt Beatles-material samlat i en stor och, trots allt ändå, ambitiöst producerad box. Och jag står för att jag valde Stereo-boxen.