EGBA

De hette Egba och var en gång Sveriges fräckaste och mest framsynta jazzband. Alt: Jazzrockband, latinjazzband, hipjazz / acid-jazzband. Eller kalla det vad ni vill. De var mitt favoritband. Kanske finns de fortfarande. Det verkar så enligt hemsidan.

"Bröderna Ulf" var konstanter medan bandets övriga medlemmar växlade ofta och ett tjugotal fina musiker passerade genom åren. "Bröderna Ulf" var Ulf Adåker (trumpet, syntar, huvudsaklig låtskrivare) och Ulf Andersson (saxofoner, flöjt). Ett tag var det bara Adåker och Egba är nog främst hans långtidsprojekt.

När Egba startade upp på 70-talet spände de i huvudsak mellan två kreativa utsiktsmarker. Dels en snygg, fullfjädrad och högt anspänd jazzrock (funk, fusion) som låg nära det sound som Weather Report målade fram vid samma tid. Dels en mera avslappnad latinjazz och afrobrygd där inte minst congaspelaren Ahmadu Jarr hade en viktig roll. Ahmadu som f.ö. är pappa till Titiyo. Bland gruppens bästa skivor från denna tid märks "Jungle Jam" (Sonet LP 1976, bild nedan) och "Amigos Latinos" (Sonet LP 1978).


På 80-talet sökte sig Egba vidare, främst via Adåkers trumpetsolon, till nya formspråk. På "Fuse" (MNW LP 1983), ett annat av gruppens minnesvärda och fulländade album, drar man mot en närmast bebop-influerad nyjazz i snyggt komponerade låtar (något som Egba alltid haft).

1989 var det så dags för krafturladdningen "Electronic Groove and Beat Academy" (Amigo CD, bilden ovan). Att Miles Davis fanns själsligen närvarande i Adåkers trumpet är givet. Och med inspiration från samtida hiphop med samplade sound och street funk beats hittade Egba fram till en ny, hip generation. Efter en lååång paus kom så också "The Phoenix" (Sarah CD 2004).

Ett dilemma är att bara de två sistnämnda finns på CD. Alla tidigare 8 album fanns bara på vinyl. Det är sorgligt och fick till följd av Egba blivit orättvist bortglömda. Synd på en så kreativ musikgrupp med en så intressant katalog.

Ett intressant faktum är att en av gruppens många medlemmar genom tiderna är bassisten Göran Lagerberg. Han har en speciell historik. Från 60-talspop med gamla Tages i Göteborg, via Heta Linjen och proggbandet Kebnekaise (även i deras reunion, som jag skrivit om tidigare här), till jazzrock med Bolon Bata och Egba (i omgångar, 70-tal och nutid) samt som en i supergruppen och gubbrockbandet Grymlings runt 1990.