Så dog Slas. Stig Claesson (1928-2008) var det sparsmakades mästare. Så personlig i sina ordknappa berättelser, med öga för det unika i det triviala. Oavsett om skildringen var från Söders höjder eller från svenska obygden. Hans bilder hade samma signum; enkla, sparsamma, kärnfulla.

Slas var en cool bohem på Söder som skrev roman efter roman, år efter år. Många blev det. Behagligt korta, anspråkslösa var de alltid. Ibland fullständigt geniala. Ibland bara tafatta och alltför skissartade. Men alltid lika vackert vemodiga och med samma slags torra humor. Egna favoriter; "En vandring i solen" (1976), "Om vänskap funnes" (1981) och inte minst "Kärlek rostar inte" (1988).