Mera Zappalogi. "Hot rats" (Reprise-Bizarre 1969). Zappas andra egentliga solo-LP efter den mindre lyckade "Lumpy gravy" (1967). Annars var det ju med The Mothers of Invention som Frank Zappa gjorde skivor i tät följd på 60-talet. Precis när Mothers släppt den sanslösa avantgarde-dubbeln "Uncle Meat" (1969) kommer Zappa med denna bomb! Ja - det börjar bli tjatigt att säga mästerverk.

"Hot rats" är besinningslös jazzrock utan like. Öppningslåten "Peaches en regalia" är ett under av komplexa blåsstämmor och rytmer i en behagligt svängig melodik som går direkt till hjärtat. Dessa virtuosa blåsstämmor finns också i "Son of Mr Green Genes" och de orientaliskt klingande "Little umbrellas" och "It must be a camel". Medan de råare bluesjammen färgar "Willie the pimp" (med Captain Beefheart på gästsång) och hårdsvängande "The gumbo variations", där Sugarcane Harris närapå sågar sönder sin elfiol.


Stor betydelse för "Hot rats" har virtuose multimusikern Ian Underwood (från Mothers vid samma tid). Han spelar alla saxar, flöjter, klarinetter, orglar och pianon i lager av pålägg. "Hot rats" är Underwoods skiva lika mycket som Zappas.

Egentligen skulle jag kommenterat Eurovision Song Contest här. Förfasat mig över att den givna vinnaren Carola blev snopet och förödmjukande brädad av några groteska monster. Men det orkar jag inte nu. Alla andra skriver om Lordi.