Tre döda sångare inom loppet av en månad. Birgit Nilsson, den eviga Valkyrian. Lika mäktig på Bayreuths operascener som gullig med sina vitsar och i sin folkdräkt vid Skånelängan. Wilson Pickett, stor under några korta år på 60-talet. Definierade soulmusiken med "In the midnight hour".

Och där emellan Östen Warnerbring. Gudabenådad schlagersångare med "En sommarvind" (1966). Samma tid som "In the midnight hour". Östens tyrolerhatt blev väl lite väl uttjatad, men som underhållare var han utmärkt ihop med Cornelis på krogshower. Men bäst minns jag Östens vackra röst och charmiga artisteri bäst från de fina tonsättningar han gjorde av skånska poeter på 70-talet. På LP:n "Skåne" (1972) tolkar han Anders Österling, Hjalmar Gullberg, gamla bygdepoeter, Jacques Werup och faktiskt också Göran Sonnevis "Om kriget i Vietnam". Där finns också hans minnesvärda "Kivikspolkan", hyllningen till en annan legendarisk skåning - Fritjof Nilsson Piraten.