VIVALDI - ÅRSTIDERNA

Det gällde att komma förbi den söndertjatade första satsen ur "Våren", som för mig fått något väldigt trivialt och konventionellt över sig. Först därefter kunde jag på allvar öppna mig för Antonio Vivaldi (1678-1741) och hans violinkonsertcykel "De fyra årstiderna" (1720-talet), som damp ner i brevlådan för några år sedan, som smakprov på DN:s CD-serie med de stora klassiska standardverken, i en samlingsutgåva från Deutsche Grammophone (annat omslag än här).

Originalutgåvan var denna. En engelsk tolkning med Trevor Pinncock, The English Concort och med Simon Standage som violinsolist (Archiv Produktion 1982). Det är en underbar inspelning. Här virvlar, porlar, kvittrar och mullrar det, som det ska göra, om Vivaldis målande programmusik (långt innan någon började prata om programmusik). Själv fastnar jag gärna för det bedrägliga lugnet i andra satsen av "Sommaren", eller de hotfulla ovädersmolnen bakom finalen i "Hösten".

Betyg: ****