Hörde på Kulturnyheterna att saxofonisten Michael Brecker har dött. The Brecker Brothers var verkligen ett begrepp i amerikanskt musikliv. Brorsan Randy Brecker på trumpet och så Michael på tenorsax o sopransax. Här kan man verkligen prata om några som hade "spelat med alla".

Jag förknippar bröderna Brecker med Billy Cobham (fina "Crosswinds" från 1974 på bilden), tidiga Blood, Sweat & Tears och många andra jazzrock-skivor från 1970-talet. Men de spelade också på Lou Reed "Berlin" och Bruce Springsteen "Born to run". Och man kunde lika gärna nämnt Paul Simon, Frank Sinatra, Frank Zappa, Stevie Wonder, Joni Mitchell och hundra andra.

Av detta kunde man tro att de "bara" var fogliga, lättanpassade studiomusiker som spelade var som helst där det behövdes. Och visst fanns tendenser till det ibland. Överallt dök Brecker Bros upp. Men båda hade också ett bett, en klangfärg, en personlighet i sina spel. På Billy Cobhams nämnda "Crosswinds" gör Michael Brecker ett av de mest ljuvligt lyftande, besjälade tenorsaxsolo jag hört i långsamma balladen "Heather".